"I know in my heart that man is good"

Ny delkurs, nya möjligheter. Jag ser det som ett nytt år, lite som ett nytt liv. Internationell politik började igår och vi får prata krig. Jag ligger ungefär 400 sidor efter i läsningen, men är inte så bitter. Och det gör inte så mycket att jag behöver läsningen till en debatt på fredag, ett grupparbete med inlämningsuppgift och tillhörande seminariepresentation nästa torsdag samt ett kunskapsprov dagen därpå. Det finns nätter och kaffe har jag hört från mer erfarna studenter.

Det är lugnt, min bitterhet är så gott som obefintlig trots att jag fick handla kurslitteratur för ungefär 768 kronor igår - två stycken böcker för 768 kronor. Det gör mig inget att de var slut på andrahandsbokhandeln. Oöppnade böcker luktar gott.

Det gör inget att vi har ett grupparbete över jul.

Det gör inget att jag misskalkylerat decemberstress till att handla om julstress framför pluggstress.

Det gör ingenting för igår, på delkursens första föreläsning, sade min föreläsare att Reagan, trots att det i Sverige kanske är som att svära i kyrkan, egentligen kanske hade förtjänat Nobels fredspris för sin förda politik under Kalla kriget som tvingade Sovjet att erkänna sig besegrat.

Det är en bra start trots att jag ligger närmare 500 sidor efter i läsningen.

En riktigt god jul börjar med blod

I Lekstugan 2.0 har jag demonstrativt valt att inte julpynta för att för mig själv konstatera att om jag ska definieras ha något eget, ska det inte vara en stuga - även om jag kommit att tycka lite mer om den nu än tidigare. Men jag har sträckt mig så långt som att ha en liten adventsljusstake med små röda ljus på en liten träbricka med röda band. Igår tände jag ljus nummer ett första gången, sedan väntade jag tio minuter med att tända ljus nummer två så det faktiskt skulle se ut som om jag varit strukturerad nog att förra söndagen också uppmärksamma första advent.

Idag ringde jag min chef för att lite försiktigt fråga om hon kanske behövde lite extra hjälp i julhandeln. "Ja, jag har redan skrivit upp dig hela veckan och lite mer!"

Jag försökte låta kontrollerad och säga ord som trevligt och att jag ser fram emot det. När jag lade på slängde jag av mig mitt headset för att dansa med höga hopp och högljudda skrik som skulle vara försök till sång men kvävdes av jubel. Att jobba i julhandeln är bland det bästa som finns. Det är svettigt, det är trångt, det är stressigt, det är alldeles, alldeles underbart.

Det är där, i samma andetag som jag slår sönder några av högerhandens nagelband på tejphållaren och försöker låtsas som att det inte alls kom lite blod på julklappspappret, det är där min julstämning infinner sig. Det är när någon - förhoppningsvis någon annan än mig - välter ner hyllan med blyertsstift som alla sprids på golvet och blandas med olika storlekar som jag är som bäst på att säga "God Jul" och verkligen mena det.

Att äta rätt är stort, att äta billigt gör dig större

Idag fick jag ett nytt favoritmatställe. Nog för att jag ätit där innan och nog för att maten inte är vare sig den godaste eller billigaste i Lund. Men i den mån jag känner för att bli en non-stop-eater är det mitt favoritställe utan mätbar konkurrens.

Jag beställer något som jag inte kan uttala namnet på, ler försiktigt och ser mig som rätt nöjd för att ha sagt något som borde vara grekiska. Jag får frågan om det är tillräckligt stor portion. Får man välja sådant själv - vilken grej, tänkte jag.

- Du har ett vackert leende. Vill du ha mer kan du komma och hämta det, du får hur mycket mat du vill med ett sådant leende.

Så bra. Det finns ett vinstintresse i mitt leende.

Koffein och variation

Tröttnade på kaffe och bestämde mig för att köpa Red Bull, men behövde inte visa legitimation. Känns kanske bra att tas för att vara över 15 år. Känns kanske inte alls bra att det faktiskt är åldersgräns.

Förväntar mig på något sätt att koffein inte bara ska bidra till att göra mig pigg utan framförallt få mig att veta exakt vad som ska formuleras i hemtentan. Då kan man räkna med ett framtida förbud för studenter att köpa energidryck. Och kaffe.

Hemtentan är för övrigt är min fjortonde - jag upprepar, fjortonde - hemtenta för i år.

Kul med varation.

Litterära storverk

Det är skönt att vara produktiv under tentaveckor.

Synd att produktiviteten och den litterära konsten inte berör studierna. Men den här poetiska inbjudningen kan nog ge mig diverse Nobelpris i vilket fall som helst.

Tjaba, tjena, hallå,
vad är det som står på?

Jag såg en kontaktannons i en blogg
här i landet där vi nästan var styda av en Fogh,
du sökte ett lokalt sällskap
när utrikesresan är ett kap.

Ta dig till Skåneland,
här där jag läser pol kand.
Tänkt är att jag faktiskt studerar
men nu sitter jag bara här och dikterar.

Gör dig till min helgsambo
så ska jag inte boxas som Rambo.
För om du hit skulle
hade jag tänkt baka en lussebulle.

Vad gör du i helgen?
Lämna den norrländska älgen!
Kom hit, kom hit!
Här dricker folk massa sprit.

Jag har mängder av te
som jag vet kan få dig att le.
Du är så välkommen till min stuga
att jag nästan kan bli hemmafruga.

Ett kommande stycke asocialitet

Häromdagen pratade jag med mamma om den kommande hemtentan. Nej, jag var inte så nervös över den, så länge de inte får för sig att den ska handla om EU eller har någon bred fråga som man kan tolka hur som helst.

Hemtentan lades ut idag.

En fråga handlar om EU. Den andra är så bred att man inte vet hur man ska tolka den.

Exotiska beteenden

Klockan är lite mer än 21. Jag ska gå och lägga mig.

Men det är okej. För jag sov inte natten till idag. Alls. I Skåne kan efterfester uppenbarligen hålla på till åttatiden. Ska helgsambon sedan hämta väskor för att hoppa på ett tåg vid 12 är det ingen idé att gå och lägga sig förrän 13 och då kan man begränsa det till en lite längre powernap.

Det är sådant jag ska berätta för mina barnbarn om jag får sådana - på min tid, då fångade man minsann dagen, kvällen, natten och morgonen.

Att kanske gå vidare - lite åtminstone

Det är inte dig det är fel på, det är mig. Det är inte bara något jag säger, det är sanningen. Med dig finns inga fel. Du kanske är lite liten, men så mycket att älska. Du kanske innebär mycket att göra, men det är det som gör dig till vad du är. För mig är du alltid störst, bäst och vackrast.

Jag önskar att du kunde följa med mig, att vi var på väg åt samma håll. Men du är så fast.

Du har fått mig att skrika över verksamhetsberättelser, rycka mitt hår över bortglömda kvitton och svära över försvunna utskick.

Du har mättat mig med druvsocker, väckt mig med Kikki Danielssons gälla stämma, svettat ner mängder av t-shirtar, dukat bord med bara papper och nålar, försummat min sömn, försummat mitt skolarbete, förstört min känsla för karaoke, gjort mig beroende av en klient ingen vanlig människa pratar om, lärt mig att sjunga högt är att sjunga vackert, gett mig smeknamn och kännetecken som jag aldrig hade fått annars. Du har gjort mig till den nörd jag aldrig drömt om att bli, men alltid varit dömd till att vara. Du har gjort mig till mycket av vad jag är.

Och vad gör jag? Jag lämnar den del av dig som jag tycker allra mest om.

Jag byter distrikt. Från tidernas bästa, sötaste, trevligaste, goaste och ja, ni vet, bästa Södra Älvsborg.

Nu ska jag gå svartklädd i några månader. För mig är det bara du som är mitt distrikt. Och tja, jag kommer faktiskt hem till tidernas bästa Tomtemys om några veckor.